2009-12-18

Nu är julen nära...










Nu gnistrar det av miljarder diamanter utanför mitt fönster... Sitter här och kurar under min filt och njuter av tystnaden. Det är kallt... underbara minusgrader som gör snön till ett viktlöst gnistrande puder. Har varit ute på långpromenad idag och andats in den frostiga klara luften, så ljuvligt! Var bara tvungen att ge mig ut på en liten vända till nu på kvällen och känna knarret under mina fötter. Det är som en dröm... jag kan knappt minnas när det var så här kallt och så mycket snö runt jul senast. Vilken julklapp va - en vit jul! Kanske är det så att den snart är ett minne blott, kanske är det så att snö snart inte finns... så nu ska jag njuta och bevara varje liten sekund av dessa strålande vinterdagar i mitt hjärta.

I förrgår när snön yrde som mest gjorde jag ett nytt arrangemang på kakfatet... Mosskuddar och granris i botten och tunna julgransljus... Den vackra kronan och änglavingarna kommer från Lustfyllt. Medan ljusen brann passade jag på att fota dramatiken utanför fönstret... Min lilla änglavakt på balkongen såg så väldigt frusen ut i sin snöhatt.

Nu ska jag dricka natta te och titta på stjärnorna... I morgon väntar julstök... såpa golv, gno och feja. Sen är det dags för granen!

Så till sist, innan jag säger tack och god natt... några verser ur älskade "Tomten" av Viktor Rydberg... Nu är julen nära!

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails