2010-03-13

En kärlekshistoria....

Idag mina vänner ska jag vara högst personlig och väldigt långrandig om något som har väldigt stor betydelse i mitt liv, nämligen kärleken... så jag varnar er redan nu, är du inte sugen på låååång läsning så går det bra att stanna här.

Innan jag sätter igång med dagens roman vill jag visa lite myspysiga saker som kom med hem från helgen i Mariefred. De söta vingarna fick jag i present av Caroline... så himmelskt söta och mysiga att pynta med till påsk.
Köpte också den finurliga lådan från PB Homes fina sortiment... i butiken Jerners Rum, som är helt suverän som gömma till fjärrkontroller, pennor och annat som man gärna vill ha till hands i Tv soffan. Jag har ju ingen tjusig TV på väggen än, men jag har en liten en... ful men fullt funktionsduglig "tjock tv" som går het här hemma om kvällarna! Den är toppen att ha medan jag sparar till en ordentlig... den åker dock in under soffan när det är foto tajm! Ni ska se när den är framme... inte estetiskt vackert då precis med sladdar och kablar över hela bordet och golvet! Hahaha... ja jösses, det är en fröjd varje gång den åker in under soffan, men utan den skulle jag heller inte vilja va. Nu mitt i skrivandet kom jag på att jag nog berätta om denna Tv förut... hahaha... tänk att något så onintressant blir omnämt så många gånger, ja ni som läst om den tidigare får bortse från detta...

Nog om detta... ni ser vad långrandig jag kan bli... babblar och babblar.... nu till det jag egentligen var ute efter att framföra idag. Den som orkar och har lust kan läsa om det längre ner...











En kärleks historia....

Ni som följt mig länge vet redan att livet tog sig en brutal vändning för ett år sedan och allt rasade för mig, både privat och arbetsmässigt. Jag valde att gå ut med det då jag har otroligt svårt för att vara någon annan jag inte är... och jag är personlig, ärlig och världens sämsta skådespelare... på både gott och ont.
Mår jag dåligt omger ett sorgsamt töcken hela mig och mår jag bra lyser jag som en sol... Jag kan inte dölja det jag känner vare sig i utryck, ögon eller text.
Jag har valt den vägen i livet då det är den enda vägen jag kan hantera, ibland för det gott med sig... ibland ont då man genom att utlämna sig också blir sårbar. Berättar man saker får man också åhörare... och åhörare har ju givetvis sina egna tankar och åsikter om saker och ting. Hur som helst... det jag menar är att jag helt enkelt inte kan vara på något annat sätt än det sätt jag är, med andra ord... bara mig själv.

Så idag ska ni återigen få ta del av den privata delen av mitt liv... nämligen kärleken. Väljer detta för att kunna uttrycka mig utan att komplicera till saker när jag skriver här på bloggen... för att kunna dela vardagen med er helt enkelt.

För 8 år sen bjöds jag in på en sjudundrande SALSA MASKERAD på en fallskärmsklubb utanför Stockholm.... där iklädd poncho och sombrero satt en grabb och sjöng och spelade” gura” så att knäna mina blev som spagetti. Han sjöng så att hjärtat mitt nästan gick sönder och hans mörka ögon var som mjukaste sammet och värmde mig med blickar hela kvällen. Han förde mig runt på dansgolvet en hel natt och jag var totalt uppslukad, omtumlad och förlorad...

Sen den dagen har det inte funnits någon annan... han är mitt allt, min livskamrat och själsfrände. Emanuel Miguel Eduardo... en het spanjor som är allt jag inte är, min totala motsats... Vårt förhållande har aldrig varit lugnt och tryggt, det har varit passionerat, omvälvande och hett, just för att vi är varandras raka motsatser... men ingen har heller fått mig att känna mig så levande, gjort mig så lycklig och hjälpt mig hitta styrkan i mig själv och fått mig att uppskatta livet så som han.

Vi har haft våra duster, kamper och bråk... perioder då vi försökt att göra om varandra och omforma varandra till något vi tror ska passa oss bättre. Vi har haft våra svackor, dalar... och ledsamma stunder.... stunder då vi tyckt mer "illa" om varandra än tyckt "om" varandra.

Men med snart ett års tid utan varandra och hjärtan som ständigt värker av saknad har vi insett att även om det mellan varven kan vara tufft, så kan vi utan varann heller inte va! Så med nya erfarenheter, nyttiga insikter och med en klarsynthet som inte tidigare funnits väljer vi återigen det gemensamma livet. Min spanjor är tillbaka... och jag är så lycklig. Inte romantiskt omtöcknad naiv, med rosa moln och förblindande dimslöjor för ögonen... utan lycklig för att äntligen inse att lyckan är här och nu och inte sen. Lyckan är han... och ingen annan, precis som han är, på hans vis... lycka är att få vara jag... precis som jag är och att bli älskad ovillkorligt ändå!

Lycka är kärleken och att vinna över livets galenskaper och spratt!

Han har inte flyttat hem än... men han är här nästan jämt och när han inte är här är han med mig i hjärtat.


LinkWithin

Related Posts with Thumbnails