2011-05-12

Cherry Blossom... trösteblomma!

En tröste blomma får jag ge mig själv och familjen idag... vi hade inte turen med oss och fjärilarna som vilt fladdrade i magen försvann i ett nafs då jag fick besked om avslag från Hyresnämnden, det blev ett NEJ!

För att förklara detta lite närmare hittade vi i vintras en stooooor lägenhet i närheten av där vi bor idag som skulle kunnat banat vår väg till det vi hoppas på i framtiden.... nämligen ett hus!
Damen i den stora lägenheten blev kär i vår lilla trea och ville absolut flytta hit och genomföra ett byte då hon blivit ensamstående och inte längre hade råd att bo kvar i sin stora lägenhet. Vi skulle få köpa loss denna lägenhet för en "för oss överkomlig" summa då den tillhörde en etablerad bostadsrättsförening men ännu inte ombildats... detta var som en skänk från ovan och vi var själa glada för att äntligen komma bort från hyreslägenhetsträsket och äntligen äntligen få bo lite större.

Men givetvis måste något sätta stopp för lyckan och vår nuvarande hyresvärd vägrade godkänna den nya hyresgästen pga av en väldigt omoralisk, oempatisk anledning. Vi gick med gott självförtroende vidare rättsligt med detta och lät Hyresnämden fatta beslutet då vi fått veta från jurister att hyresvärdens argument inte höll för ett nej egentligen... men tyvärr hade vår motpart skaffat ett juridiskt ombud med vässad tunga och horn så de vann givetvis, jag blev totalt mosad i rättssalen. Ingen trodde att de skulle få igenom ett avslag då personen vare sig hade anmärkningar eller varit sen med hyran eller hade något som helst klagomål på sig... Hon var så fläckfri man bara kunde bli och ordningsam och ja allt vad man nu kan begära. Jag kan tilllägga att damen ifråga inte är Svensk... och mer en så behöver jag väl knappast säga... sorgesamt!

Ja så nu är vi tillbaka i träsket igen... och som det känns just nu så kommer vi få bo här tills vi är pensionärer. Vi har inte råd med hus i Stockholm och bostadsrätter är lika dyra dom... och flytta för långt kan vi inte heller då vår dotter måste få stanna där hon är och behöver tryggheten i skolan som vi kämpat för så länge... ja, suck vad ska man göra... vi får väl göra sovrum av vardagsrummet vad det lider. Ibland blir jag så trött på Stockholm att jag har lust att bara dra ner rullgardinen... saknar livet på landet och min gamla hemstad Linköping, men ingen annan än jag i familjen vill härifrån och då får man acceptera det... Gnäll gnäll... men det går över, om några dagar är jag nog på banan igen...



LinkWithin

Related Posts with Thumbnails