2012-08-29

Konsekvenser...

Lite tilltuffsad och tankfull... allt eftersom de skyddande murarna rivs ner känner jag mig givetvis sårbar, men det är ok... jag klarar det...

Friheten som kommer med erkännandet överväger alla kniviga konsekvenser, det är underbart att få vara sig själv. Vet inte hur jag ska kunna tacka er... fick väldigt fin respons på detta, både här på bloggen och på mailen... och jag kommer försöka svara alla i sinom tid.

Att jag väljer att gå ut med detta offentligt är ett val jag gjort av egoistiska själ egentligen, modigt tycker vissa... galet tycker andra! Men jag vill kunna vara den jag är, för det är sån jag är... jag är ärlig och rak och jag skäms inte längre över mig själv. Jag är stolt över min resa, att jag klarade mig och blev den jag blev till slut. Sen lever jag ju också med hoppet om att någon annan i en liknande situation ska kunna hämta lite kraft ur detta...

Givetvis skapar min ärlighet konsekvenser, både för mig men också för andra... bakom mina ord finns människor som inte valt att offentligöra detta. Bakom mina ord finns en avlägsen trasig familj som lever sina liv nu, en frånskild mor och en frånskild far och nya ingifta... och det finns yngre syskon som inte behövt gå igenom samma öde som min bror och jag tvingades göra... och som inte ska behöva ta på sig någon skuld för vad deras föräldrar gjorde för val i livet. Så till mina syskon ber jag om förlåtelse... jag kräver ingen förståelse, mina val är mina och mina handlingar står jag för. Men för att förklara för den släkting som känner sig kränkt så var detta något jag var tvungen till... för att kunna gå vidare i mitt liv med rak rygg och inte längre behöva leva i skuggan av mitt förflutna och ursäkta mig själv. Jag har burit dessa mörka hemligheter i så många år och nu är jag klar med det.

Jag vill för er läsare här på bloggen också visa att saker inte alltid är som de ser ut att vara, för det är så lätt att tro att livet är perfekt när man ser alla bilder... så välordnat, stylat och slätstruket. Jag är inte slätstruken, jag är allt annat än det! Det har inte alltid varit en självklarhet för mig att kunna bädda en säng varje morgon, inte varit en självklarhet att kunna äta mig mätt... inte en självklarhet att kunna stänga en dörr när mörkret utanför känns skrämmande och hotfullt. Jag fajtas fortfarande med mina demoner... men är oerhört tacksam för det liv jag lever idag!

Många av er läsare hade redan genomskådat mig, ni har läst mellan raderna och förstått... jag skriver ju även i stunder då det smärtar och det är det jag vill ha min blogg till. Jag vill inte bara skriva om kuddar, rosor och tapeter... inte bara diskutera fotografering, senaste shoppingen, styling och matlagning... jag vill även skriva om livet när det behövs och jag hoppas och vill tro att det kan hjälpa andra på samma sätt som det hjälper mig. Min öppenhet kanske skrämmer er, jag vet inte... men tanken är att den ska berika!

En god vän skrev på mailen igår... "när tiden är inne vet man"... så sant som det var sagt! Det är helt enkelt dags för mig att göra mig fri, fri från skam och skuld. Har man levt som jag levt har man också formats, det är inget man bara skakar av sig... Det är är ett livstids projekt att resa sig ur dessa sorger. Jag lever med eftersmaken av detta varje dag... men jag har lärt mig att tycka att det är ok. Jag har en egen plats på jorden nu, en trygg plats...

Jag är hel...

...och det finns en framtid som väntar.

Nedan .. gula rosor som betyder "du är solen i mitt liv och hoppfullhet" Från djupet av mitt hjärta, TACK för alla underbara hälsningar! Det betyder så oerhört mycket!!! Nya kameran har ännu inte avfyrats, jag pluggar och tränar... men snart så!










LinkWithin

Related Posts with Thumbnails