onsdag 29 augusti 2012

Konsekvenser...

Lite tilltuffsad och tankfull... allt eftersom de skyddande murarna rivs ner känner jag mig givetvis sårbar, men det är ok... jag klarar det...

Friheten som kommer med erkännandet överväger alla kniviga konsekvenser, det är underbart att få vara sig själv. Vet inte hur jag ska kunna tacka er... fick väldigt fin respons på detta, både här på bloggen och på mailen... och jag kommer försöka svara alla i sinom tid.

Att jag väljer att gå ut med detta offentligt är ett val jag gjort av egoistiska själ egentligen, modigt tycker vissa... galet tycker andra! Men jag vill kunna vara den jag är, för det är sån jag är... jag är ärlig och rak och jag skäms inte längre över mig själv. Jag är stolt över min resa, att jag klarade mig och blev den jag blev till slut. Sen lever jag ju också med hoppet om att någon annan i en liknande situation ska kunna hämta lite kraft ur detta...

Givetvis skapar min ärlighet konsekvenser, både för mig men också för andra... bakom mina ord finns människor som inte valt att offentligöra detta. Bakom mina ord finns en avlägsen trasig familj som lever sina liv nu, en frånskild mor och en frånskild far och nya ingifta... och det finns yngre syskon som inte behövt gå igenom samma öde som min bror och jag tvingades göra... och som inte ska behöva ta på sig någon skuld för vad deras föräldrar gjorde för val i livet. Så till mina syskon ber jag om förlåtelse... jag kräver ingen förståelse, mina val är mina och mina handlingar står jag för. Men för att förklara för den släkting som känner sig kränkt så var detta något jag var tvungen till... för att kunna gå vidare i mitt liv med rak rygg och inte längre behöva leva i skuggan av mitt förflutna och ursäkta mig själv. Jag har burit dessa mörka hemligheter i så många år och nu är jag klar med det.

Jag vill för er läsare här på bloggen också visa att saker inte alltid är som de ser ut att vara, för det är så lätt att tro att livet är perfekt när man ser alla bilder... så välordnat, stylat och slätstruket. Jag är inte slätstruken, jag är allt annat än det! Det har inte alltid varit en självklarhet för mig att kunna bädda en säng varje morgon, inte varit en självklarhet att kunna äta mig mätt... inte en självklarhet att kunna stänga en dörr när mörkret utanför känns skrämmande och hotfullt. Jag fajtas fortfarande med mina demoner... men är oerhört tacksam för det liv jag lever idag!

Många av er läsare hade redan genomskådat mig, ni har läst mellan raderna och förstått... jag skriver ju även i stunder då det smärtar och det är det jag vill ha min blogg till. Jag vill inte bara skriva om kuddar, rosor och tapeter... inte bara diskutera fotografering, senaste shoppingen, styling och matlagning... jag vill även skriva om livet när det behövs och jag hoppas och vill tro att det kan hjälpa andra på samma sätt som det hjälper mig. Min öppenhet kanske skrämmer er, jag vet inte... men tanken är att den ska berika!

En god vän skrev på mailen igår... "när tiden är inne vet man"... så sant som det var sagt! Det är helt enkelt dags för mig att göra mig fri, fri från skam och skuld. Har man levt som jag levt har man också formats, det är inget man bara skakar av sig... Det är är ett livstids projekt att resa sig ur dessa sorger. Jag lever med eftersmaken av detta varje dag... men jag har lärt mig att tycka att det är ok. Jag har en egen plats på jorden nu, en trygg plats...

Jag är hel...

...och det finns en framtid som väntar.

Nedan .. gula rosor som betyder "du är solen i mitt liv och hoppfullhet" Från djupet av mitt hjärta, TACK för alla underbara hälsningar! Det betyder så oerhört mycket!!! Nya kameran har ännu inte avfyrats, jag pluggar och tränar... men snart så!










tisdag 28 augusti 2012

Sagan om....

Idag ska jag dela något väldigt personligt med er... nämligen sagan om mig och mitt förflutna... dels för att sätta ord på känslorna jag bär, dels för att berätta vem jag är... men framför allt för att jag hoppas på att min berättelse kanske kan hjälpa någon annan att våga tro på sig själv.

Det känns som jag levt väldigt länge, egentligen bara 35 år... men långt mycket längre i själen. Min uppväxt har inte varit grann... jag växte upp med sorg och elände, fattigdom och misär... och stora svek. Jag valdes bort av alla de mina som liten, lämnades åt mig själv och mitt öde... Min lillebror gick igenom samma sorger som mig men var fyra år yngre och klarade sig inte tyvärr, han hade inga "änglar" längs vägen så som jag, han hade inte samma tur... och var alldeles för liten när allt rasade sönder och samman. Han lämnade jordelivet när han var 20 år för att finna frid, något han aldrig någonsin fått känna i livet....

Jag räddades av människor som såg mig och som tog sig tid, jag tydde mig till andra vuxna som släppte in mig... och långsamt långsamt lärde jag mig vad kärlek var och vad trygghet betydde. 

Jag rymde/flyttade hemifrån när jag var 14 år... jobbade på kvällarna och gick i plugget på dagarna, sov inte mycket eftersom jag var tvungen att läsa in alla läxor och prov nattetid... jag klarade mig med nöd och näppe och levde som en luffare. Jag var så fattig att jag stal med mig skolmat hem för att kunna äta mig mätt om kvällen. Jag var hårdnackad, vägrade slås ner av samhällets bristande system där ingen hjälp fanns att hämta... bodde på soffor hos kompisars föräldrar, bodde på härbärgen för att inte behöva sova i trappuppgångar då socialen inte kunde ge mig en tryggare plats. Levde dag för dag... drömde om ett annat liv och vägrade se mig själv som ett offer och ge upp. Vägen var stundtals så hård att jag knappt klarade gå den, jag stod vid ruinens brant många gånger och undrade vart jag skulle finna styrkan att fortsätta... men på något sätt fann jag den. Tidvis var jag så liten och bräcklig att jag knappt kunde andas om någon mötte min blick, för jag kände mig så smutsig och stämplad. Det värsta var ensamheten... och att se alla unga själar jag skuffades ihop med genom socialen och det liv jag levde då tyna bort och dö. Droger har aldrig varit ett alternativ för mig, aldrig något jag skulle utsätta mig själv för... men det gjorde många andra. Jag flydde aldrig smärtan, jag kände den... genomled den... och reste mig igen.

Så en dag i skolan mötte jag en lärare som hade sån värme i blicken, en så förstående uppsyn och trygg lugn röst... ville inte att lektionen skulle ta slut. Han blev som en far för mig med tiden. Jag pluggade foto och han var fotolärare/fotograf och visade mig en helt ny värld, där jag kunde drömma mig bort... fokusera på min talang och skapa något vackert mitt i allt elände. Jag har honom att tacka för mitt liv och när jag skriver detta gråter jag av tacksamhet till livet som förde honom och hans familj till mig.... Han bor i Chile idag och jobbar där, och jag saknar honom så att hjärtat går itu ibland... men är ändå så lycklig för att jag har så många fina minnen där han finns med.

Fotograferingen blev en tillflykt för mig, fotostudion mitt andra hem... men jag hade inga pengar till utrustning och inte tillräcklig styrka att våga tro på mig själv och gå steget längre vid den tidpunkten. Det tog många år att hitta den styrkan... många års självhjälp och terapi och tid för att komma till den punkt där jag kunde se på mig själv, min personlighet, min bakgrund och mina talanger och tycka att jag duger som jag är och faktiskt kan något.

Idag är jag en lycklig kvinna, en trygg själ med mycket i bagaget, men med erfarenheter som gjort mig till en människa rik på ödmjukhet, empati och inlevelseförmåga...  jag har nära till mina känslor och står upp för den jag är och försöker hjälpa mina barn och mina nära att våga göra detsamma. Jag har många sorger i mitt hjärta givetvis och ibland gör de sig påminda och jag gråter en stund, men jag är inte längre ett offer inför mitt förflutna... allt är bearbetat på djupet nu och jag blickar framåt. Det som varit har varit, det är inget jag kan förändra... det enda jag kan förändra och påverka är nuet och framtiden...

Som många av er redan känner till har jag drömt om en framtid inom fotoyrket sen jag var barn, men jag har aldrig haft verktygen eller möjligheten att ta mina drömmar dit jag vill. Viljan har alltid varit stark och med den föds tankarna och funderingarna på hur man ska kunna nå dit en dag... men ingen lösning har känts riktigt bra så jag har mer eller mindre lagt allt detta åt sidan och ägnat mig åt fotografering enbart på hobby nivå. Men med bloggens hjälp har jag fått fina kontakter och sakta har hoppet om detta återfötts... och plötsligt händer det.....

Jag vaknar på min födelsedag av sköna toner från min kära familj som kommer med frukostbricka och tända ljus... och ett paket som fick mitt hjärta att explodera av fullkomlig och total lycka! Jag har drömt om detta så länge, i större delen av mitt liv... att jag en dag ska äga min egen proffs-utrustning och kunna förverkliga drömmen om att kunna jobba som yrkesverksam fotograf.

Nu gör jag det.... jag äger allt jag behöver för att kunna ta steget... vi har aldrig haft råd, inte på långa vägar och jag trodde trots hoppet att detta aldrig skulle bli verklighet. Men mannen min har kämpat i smyg... gjort allt han kunnat och jobbat så hårt för att ge mig denna fantastiska gåva. Han rodde i land och jag är honom evigt tacksam....

Kan ännu inte riktigt förstå det...

Bilden på huset kommer från mina minnens skafferi och är fotad med en analog kamera för många år sedan. Det är en bild från en vacker dag ur mitt förflutna, som hänger kvar i hjärtat som ett kärt och varmt minne... ville visa den för er.... 

Livet är inte lätt och för vissa är det outhärdligt... men om man bara vågar be om hjälp och om man bara vågar hjälpa den som behöver, kan man rädda liv. 
Drömmar kan besannas, det förstår jag nu... men alla har inte turen, för det är inte bara vilja, talang och mod som krävs. Lyckan är inte självklar och långt från alla har samma möjligheter.
Livet är orättvist, förfärligt orättvist... och jag kan bara med vördnad buga mig inför min oerhörda tur, att jag till slut fann kärlek, trygghet och inre frid!

Jag har en sång i hjärtat som vill ut nu igen... musiken hjälper mig att sätta ord på det jag känner och jag trallar alltid på någon melodi, dag som natt :) Länken och texten hittar du längre ner.


Little yellow house sittin' on a hill
That is where he lived
That is where he died
Every Sunday morning
Hear the weeping willows cry

Two children born
A beautiful wife
Four walls and livin's all he needed in life
Always giving, never asking back
I wish I had a simple love like that

I want a simple love like that
Always giving, never askin' back
For when I'm in my final hour lookin' back
I hope I had a simple love like that

My momma was his only little girl
If he'd had the money he'd have given her the world
Sittin' on the front porch together they would sing
Oh how I long to hear that harmony

I want a simple love like that
Always giving never asking back
When I'm in my final hour looking back
I hope I had a simple love like that

I want a simple love like that
Always giving never asking back
When I'm in my final hour looking back
I hope I had a simple love like that


Nedan utrustningen jag bara kunnat drömma om... nu fattas bara en redigeringskurs, lite mod, lite tid och studier i instruktionsboken! Jag tänker ta steget....

Vad det resulterar i vet jag inte, men jag måste följa mina drömmar. Det viktiga är inte att lyckas, det viktiga är att göra sitt bästa! Tack till alla er som hjälpt mig att komma hit... tack för allt stöd och fina ord om mina bilder. Skönheten ligger i betraktarens öga... att få bekräftat att ni tycker om det jag gör ger mig modet att fortsätta!





söndag 26 augusti 2012

Vilket kalas!!!

I helgen fyllde jag 35 år och firades så det stod härliga till! Vilken underbar helg jag fick... med goda vänner, augusti värme och mys... härliga långa samtal, skratt och glädjetårar.. och en massa god mat och vin därtill! 

I fredags hade vi grillfest med hemmagjorda burgare på menyn och i lördags dukade vi upp för kräftkalas, med sång och musik och gott tilltugg. Idag har vi myst hela dagen lång, bara varit tillsammans utan måsten... tänt ljus och smaskat i oss varma mackor... suttit uppkrupna i varsin fåtölj med pläd och kudde medan åskan dundrat över oss.

På födelsedagen sjöng mina älsklingar för mig på morgonen med frukostbricka och tända ljus... och jag överraskades med en otroligt fin present av min käre man som tog andan ur mig helt! Han hade diktat så fint på paketet och när jag läste vad som stod där tappade jag fattningen helt och fullt... jag grät så jag knappt kunde få fram ett ljud, bara ett chockat illtjut... jag grät.... och skrattade... och grät ännu mer, tårarna stod som två fontäner... skakade som ett asplöv när jag öppnade kartongen! Tog flera timmar innan jag kunde tänka klart igen, var helt förgråten när gästerna anlände på kvällen, hahaha! 

En dröm är besannad! Kan knappt tro det är sant... är fortfarande chockad! Vad jag fick visar jag i veckan... (Nej han har inte köpt ett slott, herrgård eller Rexton växthus.. och vi ska inte flytta till Skåne eller Frankrike ;)) 

Nu har jag redskapen jag behöver för att kunna förverkliga något jag drömt om sen barn! 

Jippie!!!!

Medan min goa vän Lisa förbereder maten och dukar upp till kräftkalas springer jag runt med kameran för att hinna få ihop några bilder innan det är dags att sätta sig! Jag brukar lägga mycket krut på dekorationer till kräfkalasen... brukar binda både girlander och kransar av rönnbär och dekorera med vackert från naturen. Men det hanns inte med i år, det blev ett enkelt kalas... vi la tiden på umgänget istället!
Ljuskronan är på plats under utetaket, vita gardiner på rad längs uteplatsens öppna sidor ramar in kalaset och skyddar mot vind och kyla. Tyget hängdes upp inför helgens festligheter och känslan blev ett romantiskt "partytält" med medelhavskänsla... enkelt och effektfullt!
Quiltar med olika rosenmönster på alla stolsryggar... skönt att kunna linda in sig när mörkret faller och temperaturen kryper nedåt...
Ljus i mängder... behövs inte så mycket mer än mat och ljus och goda vänner för en lyckad fest!
Älskade västerbotten... pajen uteblev, men rejäla ostskivor gick lika bra det! Gott på tunnbröd med salt smör... går så fint ihop med kräftor!
Svärmors berömda räkröra med färska räkor, vispgrädde, sparris och dill... muuuuums! Någongång ska jag bjuda er receptet, det är kalasens kalasröra!
Lisa överraskar med "tuppiga" äggkoppar som snappsglas och lägger fram våra gamla kökshanddukar som servetter... det är inte lätt att hitta allt man ska ha i andras skåp, när frun i huset dessutom inte behagar närvara utan istället ålar runt med en kamera... men Lisa lyckas bra med sina festliga alternativ, det blev super fint!!! Tack hjärtat!
Snart dags att skåla alla välkomna och doppa händerna i kräftspadet!!! 
Kräftkalas är en tradition vi gärna ordnar med en gång om året, inga måsten... inga krav. Bara enkelt och kul!
Äntligen lite färg i krukorna... snart är det dags för höstljung, kål och sockertoppar!
Kryssbollar är smidigt och fint när man inte har många slantar att lägga på blomster och inte orkar vänta på perenner... Räcker ju med ett par krukor så lyser hela altanen upp! När man varit utan blommor i krukor en hel sommar känns det extra lyxigt!
Tända lyktor vid entren... ljus utomhus i skymningen är sån mysfaktor för mig, älskar det! Tänder ljus varje kväll, även när det regnar för det gör gråvädret så mycket trevligare... känns inbjudande och varmt!

torsdag 23 augusti 2012

Pyssel på verandan!

Bättre sent än aldrig... min älskling har fyndat på sommarutförsäljningen på JYSK och överraskade familjen med en fin matgrupp till verandan så här på sensommar kanten. Nu njuter vi sommarens sista dagar här ute hela familjen, katten vill också vara med och trängas bland alla kuddar... frågan är om ni ens kan skymta möblerna under alla kuddar!?!

Sitter här med gosig filt, en god kopp te och en massa tända ljus och myser... kvällen är kylig men jag njuter... kommer nog sitta här till snön faller om jag käner mig själv rätt!

Vi har ju inte köpt en pinal till trädgården och uteplatserna denna sommar... krukorna har gapat tomma och vi har roat oss med middagar på picknick filt här på trätrallen soliga dagar, det gick det med... men i ärlighetens namn så är jag gaaaaalet lycklig för att äntligen ha en riktig sittplats!

I morgon firar vi min 35 års dag här ute, vi har tak över verandan så det kan regna bäst det vill! :) Det blir fest i dagarna tre, vi ska ha gäster hela helgen... jag brukar knappt komma ihåg att jag fyller år vanligtvis och födelsedagsfest där min årgång står i centrum blir det sällan, så i år firar vi tre gånger om! 

Har förberett och pysslat hela eftermiddagen inför våra kära gästers ankomst i morgon... har till och med fått ner fina blomster i krukorna... skulle inte köpt något sånt i år var det bestämt eftersom vi ska spara till renoveringen, men jag kunde bara inte låta bli nu när vi fått så fina möbler på plats! Får se det som en liten födelsedagspresent till mig själv... Det blev kryssbollar i två olika ljungfärger och en rosa liten Hortensia. Ska faktiskt fylla på med lite ljung och sockertoppsgranar sen senare i höst... det ger sån glädje med lite fina krukor här ute känner jag, räcker ju med ett par tre stycken... behöver det! :)

På lördag blir det kräftskiva här, så i morgon ska jag och Linnea pyssla ihop fina dekorationer till kräftbordet, om tiden räcker till... ska också försöka hinna med att knäppa några pics så ni får se!

Fint på bordet med gammal bricka i mässing från loppis, votivlyktor i fattigmanssilver från Olsson & Jensen och fluffig rosa Hortensia i Sturehof kruka. 
Votivljuslyktor är beroendeframkallande... kostar ju inte många kronor men blir så fint! Gillar att sätta dom i grupper...
Klassiska vita trädgårdsmöbler i massivt trä från Jysk... kryssryggar på stolar och soffa, passar fint med kryssräcket runt verandan :)
Bäst att passa på att sluka dagens sista solstrålar.... åskan mullrar långt där borta, oväder rullar snart in.
Ett gäng kuddar trängs om platsen i stolar och soffa... här finner man en salig blandning av sånt som låg i skåpen... men det funkar ju fint ihop, blev mysigt!
Både dynor och kuddar ska bytas vart efter är det tänkt... men en sak i taget! Drömmer om nötta gamla bolsterränder på franskt linne och stora Kate Forman rosor och kuddar med petit point broderier och pompomband, för drömma kan man ju alltid!
Liten misse njuter av nya möblemanget... 
Kryssräcket runt verandan går fint ihop med kryssrggarna på stolarna... det var ju absolut inte planerat, bara blev så...
Sommar 2012... ännu ett oväder på väg in... men vad gör det när man har en så härlig veranda med tak att sitta på, vilket lyx att äntligen kunna börja utnyttja den!

tisdag 21 augusti 2012

Bondromantiskt fönster... sy en enkel rullgardin!

Innan jag påbörjar dagens post vill jag tacka tusenfalt för fina ord till föregående inlägg... Linnea blev så glad för alla rara hälsningar, mamsen också!!! Känns fint att ha så många underbara läsare... jag är så tacksam för att ni tar er tid!

Nu till dagens "gardin-post"... tudiluuu, Madame Gardin till er tjänst, någon som har en fråga? Hahaha.. ni får skrika åt mig om ni tröttnar, för det förstår jag om ni gör! Ska försöka lugna ner mig på gardinfronten efter detta...

Gästrummets sparsmakade fönster har äntligen fått sällskap av en bondromantisk 1700 tals gardin, sydd av en gammal linneduk med fiskbens mönster, mittsöm och vackert rött monogram.
Enkelt och mjukt, skirt och romantiskt... återbruk är min melodi, blir lika lycklig varje gång jag får till något nytt av något gammalt!

Den vackra antika linneduken har en tunn virkad spetsvolang runt hela ytterkanten och passade precis i storlek till fönstret så att ingen spetskant behövde kapas. Upptill veks spetsen ner över framstycket och syddes fast så den syns upptill på gardinen... resterande spets har lämnats orörd. För att gardinen skulle få behålla sin vackra spets i överkanten syddes en separat kanal av annat tyg dit på baksidan av gardinen. I kanalen sitter en trälist om 2 cm och två öglor som skruvats ner genom tyget och listen... som sen enkelt sätts upp på två krokar i fönsterkarmen. 

Lätt som en plätt!

Jag har ännu inte sytt fast några band, väntar på en beställning från Stoff och Stil med lite smått och gott till sykorgen... så länge knöt jag bara upp lösa linband. Gardinen fick ingen rundstav som stöd i nederkanten denna gången... det blev vackert med den mjuka draperade formen så den fick vara som den är. Känns bra, den passar med den gustavianska 1700-tals stilen som råder här inne och skänker rummet lite skönt romantiskt skimmer...

Vill du se hur fönstret såg ut innan 1700 tals gardinen kom på plats... kolla HÄR!













torsdag 16 augusti 2012

...Gold in the morning sun

Vill bara titta in och ge er några vackra toner från en melodi jag älskar... bär runt på en massa känslor nu igen och hjärtat mitt går nästan itu när jag hör denna! Är så fylld med tankar och minnen från det förflutna, det kommer över mig ibland och då är det bara att följa med, ingen ide att streta emot. Musik är förlösande... lyssnar mycket när hjärtat behöver... ibland är det glädje, ibland är det sorg... jag har många minnen i hjärtat som vill sjunga ut... musiken hjälper mig.

Linnea... min fagra tös, står modell och presenterar musiken för er idag...  så många funderingar i hennes huvud nu, så tankfull och tyst.... att vara 13 år är ingen enkel grej! Resan mot vuxenlivet har börjat... 
Livets väg är svår ibland, där finns så många gåtor att lösa... och det är så lätt att tappa bort sig och gå vilse. Som mamma vill jag finnas där och visa vägen, men bara hon kan gå den... jag kan bara gå bredvid. Men min hand är alltid utsträckt, så när det skymmer är det enkelt att hitta den... och tillsammans går vi vägen hem igen.

Älskar dig underbara unge!

Nedan kommer "Dagens Visa"...


Ain't gonna marry in the fall
Ain't gonna marry in the spring
For you're in love
With a pretty little girl
Who wears a diamond ring

You're just a country boy
Money have you none
But you've got silver
In the stars
Gold in the morning sun
Gold in the morning sun

Never gonna kiss the ruby red lips
Of the prettiest girl in town
Never gonna ask her if she'll marry you
She'd only turn you down

You're just a country boy
Money have you none
But you've got silver
In the stars
Gold in the morning sun
Gold in the morning sun

Never could afford a store bought ring
With a sparklin' diamond stone

All you could afford is a loving heart
The only one you own

You're just a country boy
Money have you none
But you've got silver
In the stars
Gold in the morning sun
Gold in the morning sun

"You



Related Posts with Thumbnails